Big girls don't cry

Duggan gick åt pipsvängen tyvärr (vi fick rätta själva och lämna in), men märkligt nog så känner jag mig inte upprörd för det. Det är olikt mig - jag som brukar få kalla kårar av blotta tanken på att kugga känner mig oförskämt lugn och målmedveten.

Jag är nästan lite lättad över att ha kuggat med dunder och brak. Hellre det än att klara den med obefintlig marginal- då hade jag nog lutat mig tillbaka och klappat mig själv på ryggen. Blivit för lugn på något sätt.

Jag kuggar hellre en dugga än en tenta. I januari är det upp till bevis!



Bild: Marie Rosell