"En vassare typ av distriktsläkare"

Redan innan jag hade börjat plugga till läkare fick jag frågan om vilken typ av läkare jag ville bli och därefter har frågan duggat lika tätt som föreläsares häpna uttalanden kring möjligheten att bedriva regionaliserad läkarutbildning via videolänk.

Jag började med att utesluta ett fåtal specialiteter som inte lät lockande. Sedan insåg jag att jag måste ha en undermedveten jourfetisch eftersom de specialiteter som kvarstod på listan alla har en icke-så blygsam jourbörda. Sedan drygade jag ut listan med några fler jourtunga specialiteter.

Och igår så tror jag att jag bestämde mig på riktigt. Jag vill bli akutläkare.

Gipsverkstad!

På termin 8 får man lära sig gipsa!




















Jag har gipsat Andreas! Grymt kul, tänkte direkt på papier maché och kände mig som ett barn på nytt :) Man måste vara ganska snabb när man formar gipset för det börjar brinna i stort sett samtidigt som man lägger an mot armen.

"Forever old"

Funderade på att rubricera inlägget "Forever young" men 30 är ju tydligen jättegammalt. Och firandet av min ålderdom pågick i nästan en evighet.

Sist ut var familjen som preppade med så god mat att bara åsynen sa åt mig att sluka istället för att fota, så ni får helt enkelt avvända er fantasi. & Även om uppläggningen var flott så hade nog bilderna ändå inte gjort smakupplevelsen rättvisa.

Sedan fick bokmalen en ny skatt till bokhyllan med många minnen mellan pärmarna och en present utöver det vanliga. Känner mig bortskämd och lycklig. Har fantastiska vänner, familj och pojkvän som gjort min dag till något alldeles speciellt. Och som sätter guldkant på de flesta andra dagar också!

Riktigt goda vänner växer inte på träd

Under mitt år i USA var Sandra på många sätt min lifesaver. Så många äventyr som förändrade våra liv samtidigt som vi åkte omkring på en känslomässig berg-och-dalbana med kulturkrockar som lurade runt nästan varje hörn. Och vi som inte var vana bilförare...! Vännerna blev en ställföreträdande familj som klev in och stöttade och peppade. Jag ser än idag tillbaka på tiden i USA som ett avstamp mot vuxenlivet och den person jag är idag.

Nu har det gått många år sedan aupair-tiden och Sandra bor i Hylte på andra sidan Sverige. Vi ses alldeles för sällan, men när vi väl ses är det som om tiden stått stilla. Ändå förvånades jag när hon uppvaktade mig med en 30-årspresent som var så "jag" ut i fingerspetsarna. 10 år senare, jag känner mig fortfarande som 20, och Sandra prickar precis rätt! Är det verkligen 2012 redan och visst är armbanden otroligt fina?!

Mördarterminen

Jepp, termin 8 is kicking my ass efter bara en vecka. Har nog aldrig pluggat så här mycket utan att det varit tentaperiod, och det känns spontant som om jag kommer att få fortsätta i springande takt om jag inte vill hamna på efterkälken.

Damn you autocorrect!

Beach 2012?

...Trodde jag ja!

Men när jag förnyade mitt IKSU-kort idag så var det som att gå på marknad i Kairo. Människor myllrade överallt med en desperation som skrek nyårsljug. Jag som hade hoppats på att få bryta höften ifred.