Nu har det varit tyst här på bloggen ett tag (läs: tentaperiod) och det kommer antagligen att vara tyst ett tag framledes eftersom O. saknar nymodigheter såsom internet.
Finns telefonkataloger fortfarande i pappersform?
Hur slog man upp småsaker snabbt innan Wikipedia fanns?
Hur betalar man räkningar utan internetbank?
Trevlig sommar!
God middag
Trevligt sällskap
Ett vaccinationsblåmärke och "Swedish Inga" flätor
...Ett märkligt slut (förbehåller mig rätten att inte publicera bilderna som trots allt finns).
Nu är tentaperioden över och solen skiner, vilken lycka! Har legat ute i en solstol och stekt med histologiboken, nu vet jag snart allt jag vill veta om benbildning ...och lite till. Ska se till att vara väl påläst inför morgondagen så kanske jag hinner ut på en löptur om jag har vädret på min sida!
Som barn var jag omåttligt förtjust i Bamse (med en viss reservation för TV-avsnittet Bamse och den flygande mattan som inte tillhörde favoriterna).
Vid fyra års ålder klättrade jag på hyllorna i min garderob i ett försök att nå ett föremål på den högsta hyllan. Jag tappade greppet och famlade efter två tidskriftsamlare som naturligtvis följde mig mot golvet. Efter några förtvivlade tårar och mycket ömkande, började jag bläddra i Bamsetidningarna som låg utspridda på korkmattan. Den dagen knäckte jag koden, läskoden alltså, och jag och Bamse var som ler och långhalm.
Det är först på senare år som jag har uppmärksammat de marxistiska tongångarna i Bamse och förfasats över smyg-indoktrineringen av oskuldsfulla barn! Mer om Bamses politiska värderingar kan ni läsa här.
1988 publicerades dessutom ett nummer av tidningen där Skalman tillfångatogs av Nioreh och Nifrom och fördes till trollkarlen Eragord som tvingade honom att dricka en drog. (De kursiverade orden bör läsas baklänges).
Nyligen har Skalman tagit ställning i fildelningsfrågan:
Förvisso hävdar Bamses chefredaktör Charlotta Borelius i en intervju med Svenska Dagbladet att Skalmans endast laddar ned musik som inte är upphovsrättsskyddad, men de fyraåringar som plöjer Bamse har nog inte hittat till Svenska Dagbladet ännu.
Husmoder-idealet har under en längre tid fascinerat och inspirerat mig. Måhända är det det ouppnåeliga i idealet som lockar (?), men jag lystrar till epitetet "bakåtsträvare" när feminismens fana vajar som flitigast.
Det moderna samhället är stressat och opersonligt. För mig är omsorgsfullt arbete rofyllt, och ordning och reda förenklar mitt liv. Jag tror på att bejaka kvinnlighet istället för att radera ut den. Jag är en bakåtsträvare helt enkelt.
Inlägg
Alla kommentarer
![[Valid RSS]](http://i33.tinypic.com/28me77r.jpg "Validate my RSS feed")
