Som barn var jag omåttligt förtjust i Bamse (med en viss reservation för TV-avsnittet
Bamse och den flygande mattan som inte tillhörde favoriterna).
Vid fyra års ålder klättrade jag på hyllorna i min garderob i ett försök att nå ett föremål på den högsta hyllan. Jag tappade greppet och famlade efter två tidskriftsamlare som naturligtvis följde mig mot golvet. Efter några förtvivlade tårar och mycket ömkande, började jag bläddra i Bamsetidningarna som låg utspridda på korkmattan. Den dagen knäckte jag koden, läskoden alltså, och jag och Bamse var som ler och långhalm.
Det är först på senare år som jag har uppmärksammat de marxistiska tongångarna i Bamse och förfasats över smyg-indoktrineringen av oskuldsfulla barn! Mer om Bamses politiska värderingar kan ni läsa
här.
1988 publicerades dessutom ett nummer av tidningen där Skalman tillfångatogs av
Nioreh och
Nifrom och fördes till trollkarlen
Eragord som tvingade honom att dricka en drog. (De kursiverade orden bör läsas baklänges).

Nyligen har Skalman tagit ställning i fildelningsfrågan:

Förvisso hävdar Bamses chefredaktör Charlotta Borelius i en intervju med
Svenska Dagbladet att Skalmans endast laddar ned musik som inte är upphovsrättsskyddad, men de fyraåringar som plöjer Bamse har nog inte hittat till Svenska Dagbladet ännu.