Jag fick ett telefonsamtal från en kompis igår kväll, som mynnade i en intressant diskussion om detta med att veta (eller snarare kanske, inte veta) vad man vill bli när man blir stor. Man chansar egentligen i blindo när man söker in på program på högskolan, det är ungefär som att skrapa en trisslott. Med lite tur kan man dra en vinstlott, annars är det bara att skrapa vidare.
Själv har jag skrapat vidare både en och två gånger. Det är inte heller helt lätt. Särskilt inte när man trivs rätt bra med status quo men vet i hjärtat att man vill något annat. Rädslan för att en dag vakna upp, bitter för att man inte gjort allt som stod i ens makt för att förverkliga sina drömmar, var det som blev avgörande för min egen del. Blod, svett och tårar är bara förnamnet, men jag har inte ångrat mig en sekund.
Det är roligt att kämpa mot uppsatta mål, men glöm inte att Rom byggdes inte på en dag. Belöningen av att ha nått sitt mål tappar helt klart tjusningen om man gått under på vägen dit.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar