Värdet av ditt slutbetyg

Idag publicerar Dagens Nyheter en debattartikel om den växande betygsinflationen- statistik har visat att andelen elever som går ut med 20,0 i snitt har ökat lavinartat (med så mycket som 28 gånger!) under decenniet sedan det nya, målstyrda betygssystemets införande. Som troliga orsaker anges såväl konkurrens om elever som brist på extern utvärdering och examination.

Ponera orättvisan när en individ som tagit studentexamen 1997 ska konkurrera med en elev med motsvarande betygsnitt idag. Det är tyvärr inte enbart vid jämförelser i tid som orättvisan är slående, utan det syns en markant skillnad mellan olika skolor där friskolorna står i betygsinflationens framkant. Olika betygskulturer regerar till och med inom de olika gymnasieprogrammen!

Slutbetygen har enorm betydelse för den enskilda individen; dörrar kan öppnas och de kan slås igen- men motsvarar de skenande betygen verkligen en ökad kunskapsnivå?

"Att sätta betyg är en myndighetsutövning med livsavgörande konsekvenser. Ett ovillkorligt krav är därför att prestationer ska bedömas lika oavsett var och av vem de utförs," skriver Magnus Henrekson träffande.

Han pekar vidare på de diagnostiska prov som de teknologiska högskolorna genomför med försämrat resultat, Sveriges sjunkande jämförelsetal i internationella studier samt utebliven förbättring av studieprestationer på högskolan motsvarande de ökade betygsnivåerna. Han menar därmed att betygen förlorat sitt värde som urvalsverktyg till högre utbildning och förslår tre lösningar på det förestående problemet;

1. Centralt rättade prov vars resultat i stor omfattning påverkar betygen, samt en återgång till ämnesvisa slutbetyg istället för nuvarande kursbetyg.
2. Återinförande av studentexamen med utomstående examinatorer (modellen används idag på de internationella IB-gymnasierna).
3. Ge varje enskild högskola rätten att avgöra på vilka grunder elever ska antas.

Personligen vurmar jag för det andra alternativet då jag tror att det skulle bädda för en mer likvärdig betygssättning och samtidigt medföra positiva konsekvenser för såväl lärar- som elevroll. Det sistnämnda alternativet anser jag vara sämst eftersom gymnasiet helt skulle fråntas sin legitimitet. Något så pass radikalt skulle enbart vara gynnsamt i det avseende att det skulle tvinga bort politikernas skygglappar och förhoppningsvis leda till en positiv utveckling på lång sikt. På kort sikt skulle det dock förmodligen innebära en fullständig katastrof.