Happy Halloween!

I slutet av åttiotalet firade jag min första Halloween. Jag var bjuden på födelsedagskalas hos en klasskompis från Alaska och istället för de traditionsenliga kalaslekarna såsom Hunden och benet så fick vi sätta vår kreativitet (och motorik) på prov när ett gäng pumpor skulle förvandlas till läskiga lyktor. Högtidens innebörd var ganska diffus för mig och jag förfasades över städkulturens icke-vara i landet i väst; det hängde ju spindelväv precis överallt!

Några år och spökhus senare hade min förståelse för Halloween vidgats något, men jag skulle snart få lära mig att det fanns gott om människor i vårt avlånga land som inte alls hade någon lust att förstå vad denna hedniska, amerikanska högtid egentligen handlade om. Det annars relativt sekulariserade Sverige rynkade på näsan åt detta vidriga påfund med motiveringen att det hotade Allhelgonas existens. Att datumen inte nödvändigtvis sammanfaller var det få som noterade, än mindre att traditionen till sitt ursprung var irländsk och inte amerikansk.

Snart tio år senare har de flesta kritikerna kapitulerat och landsegna traditioner har hunnit etablera sig. En Halloween-sittning väntar på dagen till ära, och då kommer jag att vara utspökad till oigenkännlighet. För att komma i stämning har jag glidit runt här och jag längtar efter att skåla med allehanda monster under morgondagen. Att för en dag byta bort utseendefixeringen och gå in för att skrämma omgivningen med sin blotta uppsyn...det är oslagbart!

Bild: Pumpkin Carving 101