Mitt liv i ekorrhjulet

...Som egentligen är mer som en gocartbana, med samma förutsägbara svängar för varje varv.
En ny termin börjar. Motivationen är på topp i ungefär en vecka och jag tar prydliga anteckningar i en fin ny skrivbok med lärarhandstilen, innan jag faller tillbaka i gamla hjulspår och klottrar utan att kasta en blick på papperet för att placera det nedkluddade oläsliga arket i en hög som ska renskrivas (i själva verket hamnar högen i återvinningen så fort tentan är godkänd).

Sedan hinner jag mer eller mindre blinka så har ännu en termin snart passerat och då står jag där igen. I tentaträsket. Aldrig är det så roligt att städa, baka, spela spel, plugga på något annat område än just det som tenteras och aldrig missar man så många festligheter för att man sitter hemma och försöker börja i någon ände. Startsträckan är oändlig och kaloriintaget likaså, i någon slags förhoppning om att sockerkicken ska sparka igång hjärncellerna som går i ide så fort man går in i plugg-grottan.

De sista dagarna inför tentan är nivån av stresshormoner skyhög och hjärnan har gått ur sin dvala för att arbeta på högvarv. Efter tentan en underlig känslostorm av lättnad, maktlöshet och hoppfylld ovisshet.

...Och sedan tillbaka på ruta 1. Man blir äldre men när ska man bli visare?