Inser nu att jag glömde något i inlägget där jag beskrev mig själv som en ekorre på en gocartbana. Förkylningarna. (Och magsjukorna). Aldrig har jag dukat under för så många nästäppor, hostattacker, febertoppar och frukoståterseenden som sedan jag påbörjade läkarutbildningen.

Stressen har återigen besegrat mitt immunförsvar och nu sitter jag och snörvlar och självömkar som en man i sina bästa år. Fast jag är ju inte man, bara en hejare på att tycka synd om mig själv.

I kväll ska jag i alla fall försöka pausa eländet, för då väntar bio med Marie, Benny, Christian och Malin. Det kan man inte missa!