When life gives you lemons, make lemonade.

Det där med att vara personlig, men inte privat, är ganska svårt och något som jag eftersträvar samtidigt som (exempelvis) denna blogg antagligen inte är av något större intresse för annat än de som faktiskt känner mig privat. Moment 22?

Fastän gränsen för vad som är lämpligt att dela med sig av ter sig tämligen godtycklig vill jag trots allt själv kunna välja mottagare när det gäller just privata angelägenheter. Jag kommer därför inte att närmare gå in på de citroner som rubriken åsyftar, men oj vad jag har gjort lemonad i helgen!

Kirrat ett extraknäck och betat av två arbetspass, pluggat, spinnat, gymmat, tvättat, gjort storkok och firat världens bästa mormor som fyller 89 i morgon.

Jag träffade en klok kvinna i helgen vars man lider av (en troligen) terminal cancer. Hon tyckte att jag borde passa på att leva nu, för det är lätt att man tar framtiden för givet trots att det enda vi egentligen vet är vad som sker här och nu. Man kan naturligtvis ifrågasätta i vilken grad jag lever när jag laddar tvättmaskinen eller hackar tomater, men ett visst mått av effektivitet lämnar utrymme för viktigare saker.