De senaste veckorna har inneburit en rad prövningar, för att uttrycka sig milt. Utan att gå in närmare på dessa så förvånar det mig att jag tagit alla dessa motgångar så pass bra. Visst, en och annan våg av bitterhet har sköljt över mig men de har spolats bort lika fort. Det är då jag vet att jag fattade rätt beslut.
I cirka 10 års tid har p-piller varit mitt preventivmedel of choice, och jag har satt i mig dessa hormoner utan minsta tanke. Så för lite drygt ett halvår sedan, när jag gjorde min placering på onkologen, började jag grubbla över den marginella riskökningen för vissa cancertyper när man står på p-piller. Jag började även fundera kring p-pillernas eventuella effekt på mitt mående, eftersom jag mer eller mindre klev på en känslomässig berg-och-dalbana när jag påbörjade min första karta under tidigt 2000-tal. Men hur vet man vad som är hönan och vad som är ägget? Det har ju trots allt varit en ganska turbulent tid i övrigt och under denna tidsperiod har jag gjort en enkelresa in i vuxenlivet med allt vad det innebär.
Nu närmar det sig en månad sedan jag avslutade min senaste karta, och skillnaden är påtaglig. Jag står upprätt vid motgångar som för några månader sedan hade fällt mig på knäna; jag känner mig starkare och fit for fight!
Bild: MSF:s Fullmäktige 2011. Nästa helg går FUM 2012 av stapeln i Göteborg!
Ultraljudsfall 2 - akut dyspne
12 år sedan
2 kommentarer:
Känner igen det där från när jag slutade. Tyvärr är det så länge sedan jag la pillren på hyllan men av det jag minns så blev mitt mående betydligt bättre & stabilt efter. Hoppas det blir samma för dig.
Har inte kunnat använda p-piller då jag mått riktigt dåligt av dem. Kommer ihåg vilken skillnad det blev den dag då jag slutade!
Skicka en kommentar